Vissa påstår att det här med kristendomen handlar om att tro på Gud, men jag skulle nästan våga påstå att det handlar mer om att Gud tror på oss. Där andra bara ser fattiga herdar och fiskare ser Gud kungar och ledare. Där andra ser korrupta tjänstemän, mobboffer och krymplingar ser Gud människor, människor med en viktig uppgift för världen. Bibeln är full av tvärt om, upp och ner och ut och in. Att herdar blir kungar är bara början. Vi uppmuntras också att lära av barn, älska våra fiender och att se den minsta som den största. Bland annat. Gud själv tar detta till sin yttersta spets när han själv blir människa, plågas och dör, och uppstår. Detta är korsets paradox. Den Högste är på korset den mest förnedrade. Den Mäktigaste är där den mest hjälplöse. Jesu kors är platsen för lidande, ångest, ensamhet och död – men samtidigt platsen för segern över död och ondska!
Det är därför vi kristna nu går in i fastetiden, en fyrtio dagar lång förberedelse inför påsken. En paradoxal tid.
Två tips för den som vill veta mer:
Bra skrivet!