Drottninggatan

Sverige är inte ovant vid prövningar, även terrorn har drabbat oss förut. Men den nya terrorvågen som svept över världen har inte förrän nu slagit in även över Mälarens strand. Vi anade den 2010, men först i fredags drog den in på allvar.

Denna terror, och den ideologi som driver den, är ett gift som förbittrar och förmörkar världen. Det sprider sig från predikstolar och slår sina rötter kring svaga hjärtan. Den förblindar, förbittrar och förgör.

Lika sant som det är att islam har ett allvarligt problem när den inspirerar så många att utföra dessa avskyvärda brott, lika sant är det att konsekvenserna av detta drabbar våra muslimska bröder och systrar hårdast. Mellanöstern har drabbas av splittring, förödelse och inbördeskrig och muslimer över hela världen tvingas se hur deras älskade profets namn skrivs i skam och vanära på våldsverkarnas svarta banér.

Denna fredag, den 7 april, fick också Sverige smaka detta gift. Som alltid vid terrorbrott är förövaren feg och offren värnlösa. Många sökte den kvällen efter sina anhöriga, några sökte förgäves. De som mist livet under lastbilens vansinnesfärd var en 11-årig flicka, en kvinna från Uddevalla, en belgisk kvinna och en brittisk man. Alla lämnar de efter sig ett hål, en plats som var deras, och som ingen annan kan fylla. Jag lyser frid över deras minne och ber att Guds eviga ljus ska lysa för dem.

Men lika sant som sorgen, lika sant är det att även det kompaktaste mörker måste ge vika för den minsta av lågor, och när hatet nu försökte sprida sitt mörker så tände stockholmarna inte bara en låga, utan ett mäktigt fyrbåk.

Sverige både vill och kan försvara sig, det visade vår räddningstjänst och polis med kraft och beslutsamhet, och från blomma till blomma, från öppet hem till öppet hem, från kramar, tårar och manifestationer spred sig ett ljus från Stockholm och resten av Sverige. Plötsligt kändes inte natten så mörk och skuggorna inte så kompakta. Sorgen, om än lika tung, blev på något vis ändå lättare att bära. Liksom våren just nu väcker liv i Stockholms körsbärsträd och tusentals undersköna blommor snart bryter fram från grenar som nyss syntes såsom döda, så bröt även ljuset fram hos oss och Drottninggatans betong och sten täcktes av blommor.

Tillsammans visade vi att vi inte böjer oss under något ok. Varken rädslans eller hatets eller något annat. Som H.M. Konungen uttryckte det ”Vi har klarat det förr och vi ska klara det nu. Sverige är, har länge varit, och ska fortsatt vara ett tryggt och fredligt land.”

 

1 kommentar till “Drottninggatan”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.