Förintelsen

Tyvärr måste jag störa er söndagsfrid. En svensk, låt oss kalla henne debattör, har i dagarna kommit ut som förintelseförnekare och sådana nyheter gör mig alltid illa till mods. Lyckligtvis är hon en del i en mycket liten minoritet (i alla fall i västvärlden) och det kan därför tyckas onödigt att ödsla tid och energi på att bemöta henne och liknande udda figurer långt ut i extremerna på det politiska spektrat. Men minnet är kort och det kollektiva minnet är inget undantag. I samma takt som generationerna som upplevde världskrigens fasor börjar försvinna börjar också en ny våg av nationalism växa fram i Europa. Det kan vara ett sammanträffande, men jag tror inte det.

Idag, vid solnedgången, börjar dessutom den judiska minnesdagen för förintelsen, Yom HaShoah.

Ovan nämnda debattör skrev på sin facebooksida att hon av en som argumenterade mot henne efterlyste ”en lista på bevis för att förintelsen ägt rum”. Hon fick då två olika ögonvittnesskildringar länkade till sig, men tyckte uppenbarligen inte det räknades. Inte så förvånande. Det gamla klassiska ”jag-orkar-inte-göra-min-egen-research-men-har-en-stark-åsikt-argumentet” kan tyckas lite tröttsamt, men det är typiskt att i alternativa-fakta-miljöer (liksom i propaganda) att använda den typen av argument. ”Om det nu är så säkert, varför kan du inte ge mig några hårda fakta?”

Det duger inte. Så här kommer mitt bidrag, dagen till ära.

German Concentration Camps Factual Survey
När de allierade befriade de första koncentrationslägren och började ana vilken fruktansvärda ondska som skett där så började de att dokumentera. Krigsfotografer med filmkameror hade precis introducerats och därför finns även stora mängder filmmaterial från bland annat lägret i Bergen-Beltsen.

Regissören Sidney Bernstein (tillsammans med bland annat hans vän Alfred Hitchcock) fick i uppdrag av britterna att producera en film om lägren, och hans uttryckliga mål var att så rakt och tydligt som möjligt dokumentera vad som skett där för att välden skulle lära sig av det och inte återupprepa gamla misstag. På Hitchcocks rekommendation används närbilder, långa tagningar, överblicksbilder och panoreringar så ofta som möjligt och klippningar och andra ”trickfilmningstekniker” undviks. Även dokumentering av närområdet omkring lägret och bilder på vardagsföremål används flitigt. Allt detta eftersom Hitchcock insåg att det som skett var så otroligt att många som hörde talas om det inte skulle acceptera det. Trovärdighet och tydlighet var därför A och O. Filmen innehåller därför många extremt obehagliga bilder på förintelsens offer som man som tittare måste förbereda sig på. De är avsedda att undanröja allt tvivel.

På grund av producenternas ambitiösa vision för filmen tog arbetet lång tid, och innan filmen var färdig var Europa inne i ett nytt läge där försoning och återuppbyggnad vad centralt. Därför upplevdes det då inte som rätt att släppa en film om tyskarnas brott. Bland annat därför lades projektet på is (filmmaterialet användes dock flitigt i Nürnbergrättegångarna). Den halvfärdiga filmen hamnade i arkivet på The Imperial War Museum i London.

Idag finns dock en restaurerad version tillgänglig att streama via amerikanska PBS. År 2017 släpptes den också på DVD/Blu-ray och finns att köpa bland annat via Amazon. Jag rekommenderar alla att se filmen. Det är verkligen inte en behaglig upplevelse, men en viktig upplevelse. Även dokumentärerna ”Shoah” av Claude Lanzmann kan nämnas i detta sammanhang.

Yad Vashem
Yad Vashem är ett israeliskt museum, monument, arkiv och forskningscentrum för ”hågkomst av Förintelsens offer och hjältar”. Där finns över 62 miljoner dokument, tusentals fotografier, nedtecknade och filmade vittnesmål från överlevande och även ett register över Förintelsens judiska offer. Mycket av materialet går att nå via deras hemsida. Där kan man med andra ord hitta bland annat hundratals videointervjuer med överlevande från förintelsen.

Jag tar gärna emot fler tips på bra resurser med fakta om förintelsen! Tipsa i kommentarsfältet nedan så kan jag lägga till dem i inlägget ovan.

 

Jag vill avsluta med en dikt av poeten och förintelseöverlevaren Dan Pagis: Written in Pencil in the Sealed Railway-Car, från diktsamlingen Variable Directions.

here in this carload
I am Eve
with Abel my son
if you see my other son
Cain son of man
tell him I

ברוך אתה ה’ א‑לוהינו מלך העולם, דין האמת

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.